Drygt 30 olika anlagda dammar och våtmarker i Kävlingeåns och Höjeåns avrinningsområden har inventerats på växter under åren 1998 och 2000. Totalt påträffades över 100 våtmarksarter, med ett genomsnitt av drygt 30 arter per damm/våtmark. Fem rödlistade arter[1] noterades, varav blåtåg och vårtsärv fanns i sju respektive fem dammar, medan kärrjohannesört, borstsäv och uddnate noterades i vardera en damm. Vårtsärv ströks från rödlistan 2005.

Ålder och hävd

Inget samband kunde ses mellan antalet våtmarks-växter och dammarnas ålder eller storlek. Även om artantalet var snarlikt mellan unga och äldre dammar skiljde sig vegetationens utseende tydligt. Runt de yngsta dammarna dominerade små, konkurrens-svaga pionjärarter, till exempel vägtåg, sumpfräne och tiggarranunkel. Stränderna vid de äldre dammarna dominerades ofta av storvuxna, konkur-rensstarka arter, såsom stor igelknopp, jättegröe och gråvide.

Hävden hade också en tydlig inverkan på vegeta-tionen och runt de flesta betade dammar hade den höga vegetationen ersatts av en låg grässvål. I dessa miljöer gynnas mindre gräs såsom kärrkavle och kärrgröe. Betet med tramp skapar också utrymme för konkurrenssvaga arter, till exempel brunskära. Skillnaderna i artsammansättning mellan betade och ohävdade dammar gör att en blandning av dessa sannolikt bäst gynnar den biologiska mångfalden om ser till landskapet i stort.

Förändringar med tiden

En jämförelse mellan 1998 och 2000 års inventering visar att ganska små förändringar ägt rum i de flesta dammar, såväl beträffande vegetationens utseende som det totala antalet arter. Dock var förändringen ofta större i yngre dammar än i äldre, där vegetationen i högre grad hunnit stabilisera sig.

Artlistorna från dessa båda inventeringar täcker troligen ganska väl in den grupp av våtmarksväxter som kan förväntas etablera sig i nyanlagda dammar i slättbygder, framför allt i Skåne men även i övriga Sydsverige. På längre sikt är det möjligt att ytter-ligare vattenväxter kan etableras, även om många undanträngda arter också tycks vara svårspridda. Det är möjligt att aktiv etablering skulle kunna vara ett sätt att hjälpa till att sprida sådana arter.

[1] Avser Gärdenfors U. (ed.) 2000. Rödlistade arter i Sverige 2000. ArtDatabanken, Sveriges Lantbruksuniversitet - Uppsala.