Inom Kävlingeåns och Höjeåns vattensystem har fågelfaunan i 58 anlagda våtmarker och dammar inventerats under åren 1994 till 2005. I snitt har mellan 20 och 30 dammar undersökts per år. Både häckfågel och rastfågel har inventerats.

De undersökta dammarna hyser en mängd fåglar, och spelar en stor roll för fågellivet, inte bara under häckningstid. Även fåglar som inte är direkt knutna till våtmarkerna gynnas, då områdena kring dammarna fungerar som viktiga födosöksbiotoper. En stor variation finns när det gäller antalet påträffade våtmarksfåglar per damm. Genomsnittet för dammarna som inventerats 2001-2005 är 5 par/ha eller 9 par/damm. Det innebär att projektens 219 dammar (420 ha) förstärkt fågelfaunan i området med i storleks­ordningen 2000 par.

Totalt har 67 olika fågelarter som är knutna till våtmarker påträffats, varav 42 arter bedömts häcka. Etableringen av fåglar har varit snabb, och en av de snabbaste kolonisatörerna har varit mindre strandpipare, som häckade i 80% av dammar yngre än 1 år. Även gravand var vanlig i nya dammar, och båda dessa arter minskade i takt med ökande dammålder, då vegetationen blir alltmer sluten. Gräsand och sothöna är mer beroende av tät strandvegetation, och dessa arter ökar istället med stigande dammålder, och häckar numera nästan i alla dammar. De artrikaste våtmarkerna, med 20 olika häckande arter, är de som är stora, öppna, grunda och har betade stränder. Om våtmarkens karaktär bibehålls så bibehålls även fågelfaunan.

Tio rödlistade arter (Artdatabanken 2000) har påträffats i 2/3 av anläggningarna. Fyra av dem (smådopping, mindre strandpipare, sydlig gulärla och skärfläcka) ströks i 2005 års rödlista. Två tillkommande arter i 2005 års rödlista har noterats i våtmarkerna; brushane och gräshoppsångare.

Allmänt kan sägas att alla dammar och våtmarker gynnar fågellivet. Dammens eller våtmarkens utformning, läge, storlek och biologi påverkar naturligtvis vilka arter som dras dit. För vissa arter som sothöna och gräsand spelar dammens utseende mindre roll, medan mindre strandpipare, skedand och rödbena ställer krav på flacka slänter, partier utan vegetation, bete och fuktiga områden. Det är dock på förhand ofta svårt att säga vilka fågelarter som kommer att häcka eller upphålla sig vid en viss damm eller våtmark. Även till synes enkla dammar utan beteshävd, speciell flikighet eller markerade grundområden, kan hysa mindre vanliga arter, till exempel olika doppingar och änder.

Läs mer:

Kävlingeåns historia och storkens?