Inom Kävlingeåns och Höjeåns vattensystem har totalt 36 dammar och våtmarker undersökts under åren 1998-2001 med håvprovtagning i strandzonerna. Med bottenfauna i detta sammanhang avses ryggradslösa djur som är knutna till strandområdenas bottnar och vattenvegetation.

Snabb etablering

Etableringen av smådjur i dammarna var snabb, och de hade en art- och individrik bottenfauna redan från första året med glattmaskar, iglar, snäckor, kräftdjur, vattenkvalster, dagsländor, hoppstjärtar, trollsländor, skinnbaggar, skalbaggar, fjärilar och tvåvingar. Individtätheterna var ungefär lika stora som i de rinnande vattendragen i området.

Totalt har 222 olika arter noterats i undersökningarna 1998 - 2001. De artrikaste grupperna var skalbaggar (65 arter), skinnbaggar (32 arter) och snäckor (22 arter). Antalet arter per damm varierade mellan 9 och 54 med ett medelvärde på 36.

Rödlistade arter

Rödlistade[1] eller ovanliga arter noterades i 35 av de 36 dammarna. Dessa arter hittades både i de yngsta (0,5 år) och de äldsta dammarna (9 år). Dvärgryggsimmaren Plea minutissima var den rödlistade art som var mest spridd i området och påträffades i 15 dammar. Totalt påträffades nio rödlistade arter, men i de senare rödlistorna från 2000 och 2005 har samtliga dessa arter avförts.

Olika vattenmiljöer - olika fauna

Flera olika faktorer påverkar vilken fauna som finns i olika vattenmiljöer. Dammens eller våtmarkens ålder är en sådan. Fjädermygglarver (Chironomidae) tillhörde de dominerande arterna i samtliga dammar som var 0,5 till 2 år gamla. Snäckor, särskilt släktet Radix, dominerade framför allt i 1–3-åriga dammar. Sötvattensgråsugga (Asellus aquaticus) var mycket vanlig och dominerade stort i hälften av dammarna som var 4 – 7 år gamla. Inget tydligt samband kunde ses mellan det totala antalet arter och dammens ålder.

En annan faktor som studerades var betydelsen av vattenvegetation. I de undersökta dammarna med en tät undervattensvegetation dominerade ofta sötvattensgråsugga och dagsländor. De dammar som hade en dåligt utbildad undervattensvegetation eller mest flytbladsvegetation hade en fauna som ofta var dominerad av fjädermygglarver.

Dammarnas storlek och form påverkade inte artsammansättningen. Inga samband kunde heller ses vid olika typ av tillrinning. Dammar med enbart kulverttillflöde hade en lika artrik och individrik bottenfauna som dammar med tillflöde från större öppna vattendrag.

Det generellt höga artantalet visar att de nyskapade dammarna och våtmarkerna utgör en väl fungerande livsmiljö, dit ett stort antal djurarter snabbt förmår sprida sig. Vattenmiljöernas rikliga innehåll av småkryp har sannolikt stor betydelse som födoresurs för många andra djurgrupper, både i och utanför själva vattenmiljön, eftersom många av de vattenlevande insekterna, till exempel många olika typer av sländor, också har flygande livsstadier.

[1] Avser Gärdenfors U. (ed.) 1993. Rödlistade evertebrater i Sverige 1993. Databanken för hotade arter, Sveriges Lantbruksuniversitet - Uppsala.