Naturliga reningsverk

Den omfattande satsningen på våtmarker och dammar i jordbrukslandskapet grundar sig i vetskapen om den vattenreningspotential som finns i dessa miljöer. Sedan länge har man känt till att många sjöar fungerar som naturliga reningsverk. De undersökningar av näringsinnehållet som gjorts för Ringsjöarna och Vombsjön i Skåne visar att dessa sjöar normalt minskar vattnets halt av kväve med mellan 50 och 80 %. Beroende på det inkommande vattnets innehåll av näringsämnen, vattnets uppehållstid, biologiska förhållanden mm kan man normalt se en varierande grad av näringsreduktion i sjöar, dammar och våtmarker. Genom kvarhållning eller nedbrytning bidrar dessa miljöer ofta till bättre förhållanden avseende även en rad andra vattenproblem. Till exempel brukar vattnets innehåll av metaller, bekämpningsmedel, jordpartiklar, bakterier och humusämnen (som ger brunfärgning) vara mindre nedströms dessa vattenmiljöer.

Kväve reduceras normalt mest genom s k denitrifikation. Det är en process som ombesörjs av bakterier och som innebär att det kväve som finns i vattnet som nitrat omvandlas till luftburet kväve i form av kvävgas. Luften innehåller naturligt cirka 78 % kväve. Reduktion sker också genom att kväve tas upp i vegetationen eller binds i organiskt material i sediment.

För fosfor finns ingen process som för bort ämnet permanent från vattenmiljön. Liksom kväve tas fosfor upp av växterna under vegetationssäsongen. Men den dominerande reduktionen sker genom att fosfor ansamlas i bottensediment. Här kan det vara fråga om fosfor i organiskt material, det vill säga döda växter och djur, men också fosfor bundet till jordpartiklar som lagras i sedimenten.

Processernas förlopp varierar under året. Vissa perioder kan man ha ganska stora fosfor- och/eller sedimentläckage, medan hög ackumulation (reduktion) dominerar under andra delar av året. Fosforläckage kan uppstå till exempel sommartid om det blir syrebrist vid bottnen av en damm. Fosfor som tidigare varit bundet i bottensedimenten kan då frigöras till vattnet och orsaka ett ”läckage” ut från dammen. En annan liknande situation kan uppkomma om dammen utsätts för erosion, till exempel vid högvatten eller kraftig vind, då stora mängder sediment kan föras ut från dammen.

Även om de flesta undersökningar av våtmarker har gällt reduktion av näringsämnen finns också flera exempel på andra vattenreningseffekter i våtmarker. Till exempel har norska studier visat att resterna av bekämpningsmedel minskat markant i vatten som passerat dammar. Man har också noterat att halten av bakterier och metaller kan minskas väsentligt om vattnet leds genom natur- och dagvattendammar.